Det är inte alltid det lättaste att säga till den man tycker om att man verkligen tycker om den. Ta första steget liksom. Se om den andra känner likadant. Men om man vill veta så måste man våga ta steget, så illa är det liksom. Men som en god vän till mig sa;
-"Okej, det är tufft att ta första steget, man vet inte om den andra bara gillar dig som kompis eller inte. Men varför ska det vara så svårt att fråga? Jag tycker det känns som en lättnad att fråga. Jag menar, innan går man ju runt och undrar varenda sekund, efter vet man ju och då är det bara att ställa in sig varefter hur svaret blev. Ingen ovisshet, bara anpassning."
Vad tycker ni?
